Pajfiasko!

I söndags skulle vi lyxa till det lite och göra efterrättspaj. Första förslaget var givetvis äppelpaj men efter att vi hållit på att svimma i affären på grund av de skyhöga priserna på äpplena bestämde vi oss för att prova rabarber. DÅLIG IDÈ! Det här med närproducerat och välja ingredienser efter säsong, ja det är ju inte bara på grund av miljön man ska göra det utan faktiskt också för smakens skull. Dumma som vi var köpte vi ändå rabarber, även om vi alla vet att rabarberns årstid inte är mitt i vintern mitt inne i Tokyo... Dock fick vi vårt straff för att behandla miljön så illa.

När vi plockade ut pajen ur ugnen såg den visserligen smarrig ut men vid ett första smakprov ur pajformen insåg vi att det smakade skitäckligt (ursäkta uttrycket). Rabarbern smakade mer som en blanding mellan selleri och gräs och inte en gnutta rabarbersmak. Då fick vi den brilljanta idén att bara äta upp pajdegen. Ja i ärlighetens namn var vi inte så ledsna för att rabarbern inte gick att äta för vem har inte drömt om få äta bara färdiggräddad deg! Vi skrapade därför glatt bort hela pajdegsöverlaget och la i varsin tallrik tillsammans med glass (se bild ovan). Mmmm så gott... till en början det vill säga! När vi hade smällt i oss hela pajens pajdeg mådde vi båda rätt illa och förstod äntligen på riktigt (alltså inte bara i teorin) varför man aldrig när man var barn bara fick äta deg, detsamma borde alltså gälla för vuxna. Men nu fick vi iallafall testa.

Mata ne!