Nytt år och nya löften?

Ett nytt år! Och vad är inte ett nytt år utan nyårslöften som alltid utlovas men som aldrig införlivas.

Nyårslöften 2010

• Mindre kontakt med 5 x M (medelålders mulliga män med makt - ett begrepp myntat av en kär vän som liksom jag stött på dessa flertalet gånger under de senaste två åren)
• Lära mig japanska... (i alla fall i den mån att jag kan beställa på restaurang och se till att jag INTE beställer inälvor, fråga efter vägen OCH förstå svaret samt kunna boka rum på karaokeställe)
• Lära mig laga mat (alternativt hitta de billigaste och bästa restaurangerna i Tokyo där vi kan äta om detta inte blir verklighet)
• Skriva en bok om livet som luxury housewife i Tokyo och därmed bli omskriven i Sveriges samtliga dagstidningar samt bli inbjuden som gäst i Anna Ankas jul 2010

Någon annan som avgett några löften får gärna tipsa mig om dessa, listan går fortfarande att fylla på.

Shibuya crossing och besök hos kejsaren...

Det nya året började fint. Nyårsafton firades på två olika restauranger, en av det lite mer traditionella japanska stuket och den andra med tema spökhus/fängelsehåla där drinkarna

serverades i provglas och sprutor (notera Björns glas)

Det obligatoriska inslaget karaoke

hann givetvis med innan tolvslaget firades på Shibuya crossing. På grund av den enorma folkmassan lyckades jag dock missa själva tolvslaget eftersom jag i just detta ögonblick sveptes bort av folkmassan och fick utöva en viss kamp för att stå på benen. Men tack vare Björns heroiska insats stod vi hela och behållna några minuter efter

tolvslaget tillsammans med övriga gänget och skålade i champagne. Att det nya året i Japan inte firas in genom fyrverkerier och smällare var ett kärt inslag i firandet då jag inte är ett stort fan av dessa på grund av stor rädsla samt de miljöförstöringar som de också för med sig. Natten fortsatte sedan på temat sång, denna gång hemma hos Gustav med en ihopsnickrad variant av SingStar bestående av YouTube och Lyrics.com, finfint!

Dagen efter hälsade vi på kejsaren och det var ett mycket angenämt besök. Det var jag, Björn, ett antal turister samt Japans äldre del av befolkningen (vissa även här med lila hår) som gjorde kejsaren denna ära. Sänka medelåldern är ju dock inte ett nytt fenomen för oss så vi kände oss genast hemma i detta sammanhang.

Kejsaren som här under resten av året är väldigt upptagen med att be för folket väljer dock att under två gånger per år slita sig från detta uppdrag och då visa upp sig i en glasbur tillsammans med övriga familjen. Eftersom vi missade tillfället på hans majestäts egen födelsedag (23:e december) tog vi nu tillfället i akt. En fin upplevelse med enda miss att vi inte hade japanska flaggor att vifta med när kejsaren uppenbarade sig, något vi insåg för sent att man skulle ha för att komma riktigt i stämning med monarkin!

Hakone

Efter exakt två veckor i Tokyo var det dags att bege sig ut

på landsbygden. Destination blev Hakone som är känd för sina många Onsen (varma källor) vilket passade utmärkt för att värma upp oss, något som inte Tokyos lägenheter lyckats göra (mer om detta vid ett annat tillfälle). I Hakone tillbringade vi dagen med att strosa runt på Hakone Open-Air Museum, en konstutställning belägen uppe i bergen. En utställning klart värd sitt besök, men som alla utställningar hade den sina plus och minus.

Plus:

• omgivningen
• skulpturerna
• möjligheten att få stoppa ner sina kallar fötter i en varm källa

Minus:

• åldersgränsen på 13 år på de installationer som såg absolut roligast ut (se bild intill)
• Picassomuseet som de hade inrett i samma stil som ett tråkigt svärdmuseum...

Dagen avslutades med ett besök på "Tenzan Hakone-Yumoto" ett av Hakones många onsen. Alla bad var belägna utomhus och män och kvinnor badade på två åtskilda avdelningar. Detta visade sig vara ett helt fantastiskt ställe. Att gå ut i den kyliga kvällsluften och krypa ner i en varm källa och samtidigt vara omgiven av ett dunkel av ångor och en nattsvart himmel kändes nästan overkligt. Lite samma känsla som vid kallbad vilket gjorde mig oerhört glad eftersom jag nu vet precis vad jag ska göra när saknaden efter Ribbans eller Bjärreds kallbad kommer smygandes; uppsöka ett av Japans många onsen.

Mata ne!