Paatii! (パーテイー)

Vilken helt fabulous fest vi anordnade i lördags, ja en av de bästa vi haft faktiskt om jag får säga det själv (förutom vår bröllopsfest det vill säga). Eftersom vi behövde en ursäkt för att ordna en fest hade vi bestämt oss för att ha inflyttningsfest, ja några månader för sent för Björns del kanske men jag har ju trots allt bara bott här drygt en månad.

Allt man kan tänka sig vilja ha på en fest fanns med. En massa odefinierbara snacks, kakor gjorda från "Leila bakar" (som mina kära kollegor försåg mig med innan jag begav mig av), umeshubål (japp man kan använda denna fantastiska dryck till allt) och självklart en härlig blandning av svennar och japaner.

Ett ytterliggare plus till festen var också att snacksbordet växte i takt med att folk vällde in. Det är nämligen en japansk sed att ta med sig något när man går bort så allteftersom fylldes bordet på med sushi, koreanska pannkakor, kakor, grönsaker, dipp, godis, drycker mm.

Höjdpunkten var givetvis när vår gäst Ken powers anlände i full robotmondering! Det gjorde succé och festen fick ytterliggare ett lyft, det kunde inte bli bättre! Han hade givetvis också med sig en present, en dokumentsamlare... Tänk att han visste att vi alltid har papper utspridda precis överallt, japanerna börjar känna oss väl :)

Sen blev det dans, dans och åter dans. Kvällen avslutades sedan givetvis med det obligatoriska inslaget karaoke! Väl hemma kl 04.00 städade vi upp lite och kröp till kojs.

En lyckad kväll!

Mata ne!

Boktips!

Har precis läst ut en helt fantastisk bok som jag fick av systeryster precis innan jag åkte hit. Känns nästan lite tomt nu när den är utläst. Det var bara det jag ville säga.

Mata ne!

Psst... Jag väntar också förväntansfullt på Rilakkumas inlägg, men jag antar att han vill vara karl för sin hatt; Rilakkuma betyder nämligen den lata björnen...

Sushi night!

I lördags höll vi vår första sushikväll, eller, nja förresten, vi tillhandahöll med platsen att laga sushi på men i ärlighetens namn gjorde vi inte mycket i själva sushilagandet. Jag satt faktiskt mest på en barstol med en umeshu i handen och beskådade glatt hur diskbänken fylldes med en massa godsaker. Kan det bli bättre?

Ja det kan det faktiskt för som man alltid säger så vad är en riktig sushikväll utan Takoyaki (jo jag tror faktiskt man säger så, i allafall efter detta fantastiska event). Dock äger vi ju ingen egen Takoyaki maskin så en sådan inklusive färdigkokat sushiiris togs med av gästerna (det verkar enligt japaner vara en omöjlighet att göra bra ris utan riskokare, ett till livsnödvändigt köksredskap som vi är utan).

När allt var framdukat var det bara att hugga in, och det var precis vad vi gjorde. Vi åt så vi höll på att spricka och det var vansinnigt gott. Något skulle jag ju ändå bidra med så därför hade jag förberett en "Gatans Kaka" (en kladdkaka vars recept kommer från min farmor och som bakats oräkneliga gånger i Sjöblomsfamiljen). Var lite orolig (helt i onödan) att ingen skulle orka efterrätt, men när jag frågade om det var nån som ville ha "Chokoreto keki" fullkompligt jublade hela sällskapet. Fantastiskt, alla var som jag, alltid plats över för sötsaker! Och kakan, ja den gjorde succé.

Vi vet inte riktigt vem han med bisarrt roliga glasögonen på huvudet var, men eftersom han var någon av sällskapets vän var ha ju givetvis välkommen (en aning skum dock).

Jag fick även för första gången smaka det så omtalade "Natto" (även känt som fermenterade sojabönor, ja alltså jästa bönor) och som japanerna tycker är lika festlig att bjuda oss utlänningar på som vi att bjuda på saltlakrits. Wikipedia beskriver maträtten så här:

Nattō (納豆) är ett traditionellt japansktlivsmedel som görs av fermenterade sojabönor. Man äter den med ris, purjolök och wasabi-senap. Tillsammans med miso var nattō en viktig proteinkälla i det feodala Japan. Den starka lukten och kletiga konsistensen gör den till ett livsmedel som kräver en viss invänjningsperiod.

Det finns även en festlig video på YouTube som hävdar att efter man har sett den så kommer man att "enjoy natto more than before". Hm, jag vet inte, men för er som ska komma och hälsa på uppmanar jag er att titta på den så ni kan njuta av natto när ni kommer hit...

Mata ne!

Lycklig!

Det finns natur i Tokyo! Ja, måste erkänna att innan jag flyttade hit såg jag framför mig flashande neonskyltar, massa människor och asfalt, asfalt, asfalt.... Ack så fel man kan ha. Förvisso bor vi i Shibuya som består av massa neon, massa människor och... ja massa asfalt.

Men bortom neon och asfalt alldeles runt hörnet från där vi bor finns inte bara en, utan två fantastiska parker. För några dagar sedan bestämde jag mig för att utforska den andra parken lite mer eftersom det inte tog mer än 20 minuter att traska runt den första parken (Yoyogi-koen Park). Jag gick därför bort mot den andra parken (Meiji-jingu) där det ligger ett stort tempel. Jag hade fram tills dess trott att man bara fick gå på den väg där alla valfärdar till templet. Så när jag efter några meter såg en liten avstickarväg smet jag in på den och blev glatt överraskad när jag möttes av denna syn, inte en människa i sikte!

Jag traskade på och förutom några skators fula kraxanden var det helt tyst. Efter ett tag kom jag ut på en liten bro där några stod som tokiga och fotade. Det framkom inte riktigt vad som var så spektakulärt...kan ha varit en and, men jag var i alla fall bara glad att det inte var några fräsande gåsar som var anledningen till det frenetiska fotandet.

Bron ledde ut på ett stort fält och än en gång möttes jag av en spektakulär syn. Jag traskade ut över fältet och lite längre fram lekte en dagisklass nere vid en liten bäck. Ja stackars betongbarn vilken hemsk vardag de har... Påminde mig lite om Pildamsparkens utedagis även om detta förstås inte var ett utedagis, men det såg så fint ut när de lekte med pinnarna och bara naturen.... ok låter nog lite som en hippie nu, men ändå. Jag blev bara helt lycklig av att stå och titta ut över detta fält.

Lite längre fram stötte jag sedan på "Meiji Jingu Treasure Museum". Verkar vara ett fascinerande museum och man läser beskrivningen:

"What did the Meiji Emperor wear when paying homage at the Three Shrines of the Imperial Court? What did the Empress wear on New Year's and on the Emperor's birthday? Well, the answers are all here in Japan's oldest extant concrete building. On your visit do not miss the beautiful imperial carriage. Portraits of the Emperor and Empress done by the Italian, Edoardo Chiossone in the 1890s complement the collection."

Hm... intressant eller hur, men det får bli en annan gång... i ett annat liv när jag blivit intresserad av sådana saker.

Och eftersom det är Japan är det ju något som jag alltid inte ska förstå mig på, men det kändes festligt att avsluta promenaden med denna syn:

Det var allt om min fantastiska morgonpromenad!

Mata ne!

Syjunta!

Så har man varit på sin första syjunta i Tokyo. Inte dumt! Ja ska man bli en äkta hemmafru så får man ta till alla medel, och vad känns då inte mer rätt än en syjunta. Och eftersom jag så sent som i höstas upptäckt att sticka var en helt fantastisk sysselsättning (tack vare min tålmodiga symentor Hanna) passade detta utmärkt. Jag kunde ju nu inte ge upp denna hobby som passade så bra in i mitt nya liv bara för att jag valde att flytta till en annan världsdel. Till saken hör ju också att jag inte lärt mig att varken avsluta eller påbörja en ny stickning varför jag behövde träffa andra stickfantaster som kunde visa mig detta samtidigt som detta skulle vara ett tillfälle att lära känna lite nya människor.

Efter att ha googlat runt lite hittade jag Tokyo Stitch and Bitch (bisarrt namn, jag vet) och såg att de träffades precis i vårt område. Jippie, det kunde inte bli bättre! Så lite nervös traskade jag dit igårkväll. Jag hade naturligtvis varit tvungen att öva lite innan (se bild ovan) för att inte framstå som den totala nybörjare som jag egentligen är.

Det blev en mycket trevlig kväll med en udda samling människor i varierande åldrar från flera olika länder. Maten var fantastisk (ingen bränd pumpasoppa...) och istället för vanligt vin drack jag min nya favoritdryck umeshu (japanskt plommonvin). Jag hade även bjudit med en annan svensk tjej, Cilla, som jag träffade i lördags och hon lyckades sticka trots det enorma bandaget hon hade på fingret. Det finns inget som stoppar oss stickfantaster!

Just det, SR har även börjat sända en programserie på detta tema under namnet "Syjuntan". Ja det är bara sooo 2010 med stickning! Lyssna här!

Några bilder från aftonen:

Mata ne!

Pajfiasko!

I söndags skulle vi lyxa till det lite och göra efterrättspaj. Första förslaget var givetvis äppelpaj men efter att vi hållit på att svimma i affären på grund av de skyhöga priserna på äpplena bestämde vi oss för att prova rabarber. DÅLIG IDÈ! Det här med närproducerat och välja ingredienser efter säsong, ja det är ju inte bara på grund av miljön man ska göra det utan faktiskt också för smakens skull. Dumma som vi var köpte vi ändå rabarber, även om vi alla vet att rabarberns årstid inte är mitt i vintern mitt inne i Tokyo... Dock fick vi vårt straff för att behandla miljön så illa.

När vi plockade ut pajen ur ugnen såg den visserligen smarrig ut men vid ett första smakprov ur pajformen insåg vi att det smakade skitäckligt (ursäkta uttrycket). Rabarbern smakade mer som en blanding mellan selleri och gräs och inte en gnutta rabarbersmak. Då fick vi den brilljanta idén att bara äta upp pajdegen. Ja i ärlighetens namn var vi inte så ledsna för att rabarbern inte gick att äta för vem har inte drömt om få äta bara färdiggräddad deg! Vi skrapade därför glatt bort hela pajdegsöverlaget och la i varsin tallrik tillsammans med glass (se bild ovan). Mmmm så gott... till en början det vill säga! När vi hade smällt i oss hela pajens pajdeg mådde vi båda rätt illa och förstod äntligen på riktigt (alltså inte bara i teorin) varför man aldrig när man var barn bara fick äta deg, detsamma borde alltså gälla för vuxna. Men nu fick vi iallafall testa.

Mata ne!

Lotta問題児ストリート

Häromkvällen när jag satt på en restaurang och väntade på att maten skulle komma satt jag och tittade mig omkring. Blev ytterst förvånad när min blick fastnade på Lotta på Bråkmakargatans ansikte på vägen. Det kändes märkligt att sitta i Tokyo och se ett sådant bekant ansikte som ändå Lotta är. Festligt att även se filmen textad på japanska. Visste såklart inte att Astrid varit så poppis i Japan men på Astrid Lindgrens egen hemsida framkomer det att Japan placerar sig på en sjätteplats över länder där Astrid Lindgrens böcker sålt bäst. Ja, bara ett litet roligt inslag i vardagen!

Mata ne!

Fashion or surgery?

Källa: http://www.flickr.com/photos/mi-ki/2609715767

För ett tag sedan uppmärksammade jag att några tjejer gick omkring med en lapp för ögat. Min första tanke var givetvis att de hade någon ögoninfektion eller haft någon form av ögonoperation. På något märkligt vis kom detta sedan på tal under en middag lite senare där det framkom att detta förmodlingen inte rörde sig om varken ögoninfektion eller ögonoperation utan såklart FASHION!

För mig framstod detta som otroligt bisarrt! Men vad gör man inte för att följa trenden, eller? Var såklart tvungen att googla lite på fenomenet när jag kom hem och mycket riktigt, det verkar vara (eller kanske ha varit) en trend. Dock inte en ny sådan "David Bowie made it a fashion statement in 1972" (källa Wikipedia inte alltid den mest tillförlitliga källan men ändå). Det ska ändå mycket till för att jag skulle följa detta. Men vi kanske kan pusta ut, kanske är det bara so 2009... :) Men för den som blivit inspirerad av detta finns det självklart att beställa här och man kan givetvis själv välja för vilket syfte, för som det står på hemsidan:

"For medical reasons or simply for fashion - Soft, comfortable patches stuffed with cotton and an elastic band for adjustability"

Så här kan det alltså se ut:

Källa: http://www.flickr.com/photos/djspyhunter/3450218662

Källa: http://saintwire.blogspot.com/2009/10/put-patch-on-it.html

Källa:http://www.shopncsx.com/ikkitousenryomoushimei60cmpvcfigure.aspx

Absolutely freezing!

Det är så sjukt kallt... INOMHUS det vill säga. Utomhus påminner varje dag däremot om vackra höstdagar i Sverige (förutom idag då regnet stod som spön i backen). Problemet ligger alltså inte i vädret utomhus utan snarare i köldhetsfaktorn inomhus, för där är det KALLT!

Jag vet inte hur många miljontals gånger när man befunnit sig utanför Sveriges gränser som man fått svara på frågan om inte Sverige är "so freezing cold". Jo, de kanske de har rätt i, men vi har i alla fall haft vett att isolera våra hus, något som inte gjorts i lägenheterna i Tokyo. Jag kan ha förståelse för att det är dyrt att isolera hus som redan är byggda men i Tokyo är en stor del av lägenheterna byggda efter år 2000 pga stor andel jordbävningar som sliter enormt på lägenheterna. Det roliga är att jag kan slå vad om att om japanerna bestämde sig för att isolera sina hus så skulle de förmodligen bli världsledande inom detta område. Det handlar i mina ögon därför bara om VILJA.

Som det är nu går alla runt och fryser i de tre månaderna om året som är kalla här. Kanske inte låter så mycket, men just nu så känns det LÄNGE! Men vem vill frysa? Nej, ingen så detta har därför bidragit till en hel uppsjö av produkter utvecklade för att värma upp oss stackars frusna själar. Men bortskämd som man varit där man tagit en varm lägenhet för givet var vi såklart tvungna att sätta oss in i detta för oss helt okända värld. Det har resulterat i följande:

1. Jag lärde mig sköta funktionerna på air-conditionern som också har värmefunktion (enbart instruktioner på japanska). Kände mig nöjd, det verkade faktiskt gå att få lägenheten varm. Efter några timmar började dock ögonen svida...AH just det en air-conditioner gör ju luften vansinnigt torr. Skit också! Men inget att gråta över för givetvis fanns en lösning på detta problem...

2. Humidifier! Ja perfekt, en liten maskin som sprutar ut fukt för att kompensera för den torra luft som air-conditionern bidrar med. Plus: Införskaffades efter vissa svårigheter och knepig försäljare second-hand via craigslist. Men när vi trodde att allt var frid och fröjd uppstod nytt problem: loftet värmdes inte upp av aircondition pga av för högt i tak. Vad gör vi nu?

3. Ahh infravärme såklart! Funkar att sätta framför TV:n på loftet för att värma upp oss. Ännu en värmepryl inköpt. Tyvärr ny denna gång. Ok, var alla problem med uppvärmning lösta nu? Fasiken... sängen! Den värms varken upp av aircondition eller infravärme. Och att krypa ner i en iskall säng i ett iskallt sovrum är inte skönt... Så vad gör man då?

4. Varma vattenflaskor! Bara att koka upp vatten och fylla flaskorna med och sedan stoppa in i små gulliga fodral som läggs i sängen. Detta i kombination med en elektrisk värmefilt under lakanen som man sätter på medans man borstar tänderna och sedan stänger av när den värmt upp sängen.

Så alla dessa smarta uppfinningar i kombination med tjocka tröjor, sockar, tofflor, benvärmare, halsduk, mössa och filtar så har man ett någorlunda varmt hem. Fiffigt system va? Och så här glad blir man när allt har löst sig (solglasögonen beror på att det blir vansinnigt soligt här inne då vi inte införskaffat några gardiner ännu).

Mata ne!

Fynd!

Det finns så vansinnigt mycket kläder och prylar i denna stad att man nästan blir helt yr. Japanerna verkar shoppinggalna men jag kan nästan totalt tappa suget bara för att det är överallt och så mycket.

Men suget efter second-hand däremot verkar aldrig slockna. Så i lördags bestämde jag mig för att göra slag i saken och kolla upp "Recycling gallery" som vi fått en flyers om i brevlådan. Björn gjorde intensiva försök att hitta adressen till något av dessa ställen (med viss svårighet eftersom all information var på japanska). Efter mycket om och men och några tunnelbaneresor och lång promenad senare stod vi trots allt utanför en av affärerna. Hm... ja det såg inte mycket ut för omvärlden men skam den som ger sig (för Myrorna, Stadsmissionen och framförallt Sopstationen ser ju heller inte ut som världens fyndbutiker). Vi travade in och jag blev salig, inte för att allt var fint, långt därifrån... Men här kunde man göra fynd, och efter att ha gått runt runt i den lilla affären flera varv hade vi slutligen bestämt oss.

Bäst var såklart burkarna som den burkfantast jag är och den fantastiska klänningen, och allt var så billigt! Jippie!